Imorse vaknade jag med dimma i huvudet, och den håller envist i sig. Så okej, om jag tar 20 mg ritalin utöver concertan så får jag mysko påtändhets-syndrom. Om jag inte gör det blir jag en vandrande zombie (igen). Kul.
En tupplur mellan tolv och halv ett förbättrade läget litegrann, och nu sitter jag med en tallrik falaflar framför mig och försöker uppamma aptit. Eller i alla fall motivation att äta. Egentligen var planen att ta mig till gymmet idag, men jag orkar inte. Eller så här - jag vet vid det här laget att "orkar inte" är ett konstigt begrepp, jag orkar vad som helst långt bortom vad som är hälsosamt eller vettigt. Men jag "orkar inte" i betydelsen jag tror skadan av överansträngning från planering och intryck är större än hälsofördelen av motion. Så för att hitta en kompromiss tänkte jag ut och springa istället. Åtminstone byta kläder och ta mig ut genom dörren - vad jag i praktiken gör när jag är ute beror mycket på hur kroppen känns.
Det är sjukt frustrerande att må så här. Lite skrämmande, men mest frustrerande. Jag vill vara frisk och funka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar