Bläärgh blärrgh. Igår och idag har jag börjat ta blodtrycksmedicin. Jag fick den utskriven för en vecka sen, men jag har bara inte velat. Dels för att jag mådde uselt på andra sätt och bara kände motvilja inför idén att dra på mig ännu fler biverkningar, och dels för att jag helt enkelt tycker illa om att ta mediciner. Jag har aldrig medicinerat regelbundet förut, och nu äter jag plötsligt inte bara två piller om dan, utan tre.
Concertan är en sak, den har jag kämpat för att få och den ger en konkret förbättring i min vardag för något som inte påverkas på andra sätt. Men både anti-depp och blodtryckssänkande känns som att de åtgärdar symptom på problem i mitt liv. Som att stänga av brandlarmet samtidigt som lågorna slickar taket och huset blir alltmer rökfyllt. Jag vill inte ha medicin för att inte bli deprimerad igen och för att motverka högt blodtryck. Jag vill ha ett liv som är tillräckligt givande, lugnt och hälsosamt så att jag inte blir deprimerad eller får högt blodtryck.
Det var som för nåt år sen när jag fick käkledsinflammation av att jag gnisslade tänder på nätterna. Jag fick tips om bettskena från flera olika personer - själv ville jag leva ett liv som inte gjorde mig så stressad att jag gnisslade tänderna nätterna igenom av det. För mig kändes det som en mer rimlig lösning.
Jag tröstar mig med att jag just nu har en unik möjlighet att skapa ett sådant liv. Just denna höst har jag carte blanche att göra precis de saker jag behöver för att må bra. Mitt mål är att till jul ska blodtrycket klara sig fint utan medicin, och jag tror inte det är orealistiskt.
Jag fick labbesked om dålig kolesterolkvot också, det gjorde mig lite extra ur gängorna. Det är ironiskt - alla år jag har mått skit och ganska ofta önskat någon skulle hitta någon form av fysiskt, diagnostiserbart, behandlingsbart problem hos mig, så att jag skulle bli förstådd och tagen på allvar och få nån slags hopp. Och nu, när jag äntligen äntligen har fått både diagnos och respektfullt bemötande och för första gången sen jag var fem har en chans att få en vardag som fungerar för mig - då får jag plötsligt dumma medicinska problem som jag bör ta piller mot.
Trams säger jag! Trams!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar