Idag fixade jag espresso-maskinen. Den har stått dammig och oanvänd sen flytten, ungefär, dvs runt tre år nu. Jag har gjort ett halvhjärtat försök att använda den, och när den strulade så gav jag upp och lät det vara tills nån dag då jag hade mer energi.
Vilket alltså visade sig vara idag. Och nu strulade den inte alls, jag sköljde igenom den några gånger och sen gjorde jag en fantastiskt god kopp espresso. Det var ju såhär kaffe skulle smaka!
På något sätt känns det som om jag erövrat en liten bit civilisation, och vad mera är, en liten bit mänsklig värdighet. Jag hade tid och ork att fixa espresso-maskinen! Yey mig!
Sen att jag sovit hela dagen i övrigt eftersom jag är så himla utslagen av något dumt virus, det vet jag inte riktigt var det passar in i den här historien.
