Jag har haft som målsättning för helgen att inte bli förbannad på min familj. Och det har liksom inte att göra med huruvida min familj gör saker som jag kan bli förbannad över - det gör de garanterat. Båda två. Var femte minut, ungefär. Men att bli förbannad över samma saker gång på gång, som ändå inte ändras, och där den som mår allra sämst av det är jag själv, det är helt enkelt inte en bra strategi.
I våras när vi hade en period när jag och AB grälade väldigt mycket, så kom jag på mig själv med att bli fullständigt topp tunnor rasande på henne vid ett tillfälle, eftersom hon skyndade sig. Jag höll på med något i hallen, Signe var med mig och välte något, det skramlade och jag gjorde något frustrerat ljud, AB skyndade sig ut för att hjälpa till, och bara det faktum att hon halvsprang metrarna över vardagsrumsgolvet fick mig att se rött.
Då insåg jag med ens att det faktiskt inte riktigt handlar om vad hon gör eller inte gör. Om det räcker med att hon rör sig i lägenheten för att mitt huvud ska förvandlas till ett svart och rött snårigt ormbo av ilska så ligger problemet inte hos henne utan hos mig.
I efterhand ser jag ju att jag var på den absoluta gränsen av min ork den våren, under sommaren tog orken fullständigt slut, helt och hållet fullständigt, och jag blev allvarligt sjuk i depression. Nu, ett år senare, mår jag bättre och njuter hejdlöst av att inte vara deprimerad längre och vara på väg att bli frisk från utbrändheten. Men det där svarta ormboet kommer då och då ändå, och det är mest rätt jobbigt.
Nu är det söndag eftermiddag, och faktum är att både min fru och min dotter är fantastiska. Jag älskar dem innerligt och hejdlöst, och jag känner det. Den känslan, den vetskapen, gör att jag kan le överseende när det blir fel och komma ihåg att det snart blir bra igen när det kör ihop sig. Än så länge måste jag säga att det här har varit den bästa helgen på länge.
Snart kommer Signe hem från lunchbesök hos mormor och då ska hon och jag baka muffins. Från mix. Man häller på vatten och vispar. Jag tror det är perfekt nivå för vår matlagningskonst, helt ärligt talat. Om det blir någon jordgubbsglasyr över att faktiskt lägga på muffinsen blir jag förvånad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar