Jag pratade med en annan förskolemamma förra veckan, som apropå nånting ställde sig frågande till om det inte är väldigt lätt att få ADHD-diagnos nuförtiden. "Det verkar ju som om alla ungar har det..." Jag höll inte med, utan hävdade med viss auktoritet att nej, tyvärr är det faktiskt rätt svårt.
Hursomhelst, det var inte grejen. Men det fick mig att fundera på en sak. Ja, fler barn får NPF-diagnoser nu för tiden. Men varför förutsätter vi att problemen inte var lika vanliga för säg hundra år sen?
Nuförtiden har vi nolltolerans mot spädbarnsdöd. Väldigt få av våra ungar springer ut i gator, blir överkörda av tåg, drunknar i bäckar. Jag menar, det händer, men det känns rätt tryggt att säga att det händer mer sällan nu. Inte heller slår vi barn till passivitet. Alla barn får tillräckligt att äta, och vi letar reda på barn och undrar var de tog vägen om de inte kommer till skolan.
Kan det inte vara så enkelt att de barn som nu får NPF-diagnoser tidigare helt enkelt for illa? Fick stryk, råkade ut för olyckor, drack sprit, hoppade av skolan, blev på smällen eller hamnade i fängelse?
Det är som om vi antar att det gick bra för alla för hundra år sedan, och att de moderna problem som dykt upp och som vi försöker lösa på olika sätt inte fanns. De kanske visst fanns - men inte syntes så väl i en tillvaro där majoriteten av befolkningen svalt, söp och hostade ihjäl sig i TBC...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar