Jag längtade hem så otroligt från första dan jag blev inlagd. Det kändes som en fysisk smärta av hemlängtan. Jag kände mig så oerhört fel och ensam och utanför.
Nu när jag ser ut genom fönstret är det vår övervuxna trädgård jag ser, svalorna som jagar under molnen, äppelkart på träden. Det är istället så vackert och älskat att det nästan gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar